Folkpartiets högskolepolitik haltar

Krantz kastar sten i glashus när han kritiserar Miljöpartiet för att vilja detaljstyra forskningen. Det skriver Frida Johnsson, språkrör, Gröna studenter, och Mats Pertoft skolpolitisk talesperson för Miljöpartiet i en replik på Tobias Krantz (FP) debattartikel på Politikerbloggen.

Artikeln är publicerad på politikerbloggen 1 september 2010.

Det är positivt att regeringen valt att prioritera forskningen under denna mandatperiod. Vissa strategiska forskningssatsningar är viktiga t.ex. klimatforskningen där vi snabbt behöver nya lösningar och innovationer för att kunna ställa om till ett hållbart samhälle. Samtidigt är det viktigt att vi slår fast lärosätenas frihet från staten. Tillskillnad från Tobias Kranz är vi övertygade om att forskare och universitetet själva vet vilken forskning som är bäst och var resurserna kommer till nytta därför måste vi värna och öka den fria grundforskningen.

Att Folkpartiet har en ambition om att öka friheten för landets högskolor och universitet kan låta bra, men vems frihet är det egentligen som avses? Under mandatperioden har regeringen ökat friheten och makten för landets högskoleledningar och rektorer men samtidigt minskat friheten för de som utgör universitetets kärna; forskare, lärare och studenter. De har fått mindre möjlighet att påverka och ett svagare regelverk att stödja sig mot. Det kollegiala ledarskapet hotas t.ex. genom avskaffandet av högskoleförordningens krav på fakultetsnämnder.

Krantz kastar sten i glashus när han kritiserar Miljöpartiet föra att vilja detaljstyra forskningen. Regeringens strategiska satsningar är ett paradigmskifte som hotar forskarnas frihet. När regeringen presenterade nya direktiv för Vetenskapsrådet som mer ensidigt fokuserar på politikerinitierade strategiska program skrev 52 forskare från Vetenskapsrådets fem ämnesråd ett upprop på Dagens Nyheters debattsida där man varnade för att Krantz förslag hotar den akademiska friheten och den fria grundforskningen.

Friheten verkar heller inte gälla ekonomiska förutsättningarna för forskningen. I en rapport från Kungl. Vetenskapsakademien visade man i våras att ansökningshetsen har ökat, bara att skriva de 3 500 ansökningar som kom in till Vetenskapsrådet under 2008 tog sammanlagt 80 arbetsår, granskningstiden oräknad. Sedan forskningspropositionen kom har allt mer pengar fördelats på detta sätt vilket gör att forskare idag spenderar mer tid på att skriva ansökningar istället för att undervisa eller forska. Regeringens forskningspolitik styrs av drömmar om ett svenskt Nobelpris men det finns inga genvägar när det gäller banbrytande forskningsresultat. Det är kreativa miljöer och grundforskning som skapar förutsättningar för genombrott, då kan man inte driva en forskningspolitik som ensidigt fokuserar på att vinna priser.

Avgiftsfrihet för alla studenter är för de gröna precis som studentrörelsen en viktig principfråga. Alla ska ha rätt till en fri utbildning och enskilda länder ska inte uteslutas från denna princip. Att tvinga universiteten att ta ut höga avgifter för studenter utanför Europa, något som flertalet rektorer själva varit mycket skeptiska till, bidrar varken till internationaliseringen eller en ökad kvalitet i den högre utbildningen. Det är synd att regeringen helt bortser från vad dessa internationella studenter för med sig till våra lärosäten, samt de forsknings- och näringslivssamarbeten vi går miste om framöver. Ingen har hittills kunnat förklara för oss varför en obemedlad, men begåvad student från ett tredje land ska ha sämre chanser att få en utbildning bekostad av Sverige än någon inom EES-området.

Folkpartiet talar gärna om sig själva som ett starkt utbildningsparti men en skälig studentpolitik verkar inte inkluderas i detta. Kårobligatoriet avskaffades i en halvmesyr utan vare sig tillräckliga resurser eller tid för studentkårerna att ställa om. Istället har universiteten, som värnar om sina kårer, tvingats gå in med miljontals kronor från utbildningarna för att finansiera studentkårerna.

Att införa nya antagningsregler som hindrar studenter från att komma in på sina drömutbildningar bidrar inte till ett starkt kunskapssamhälle. Att införa nya hårdare regler så att CSN kan hålla inne studiemedlet bidrar inte till en stärkt utbildningspolitik. Att öka lånedelen i studiemedlet är ingen studentsatsning, eftersom studenterna själva får betala den genom ökad skuldsättning, vilket är en klen tröst för alla de studenter som får alltsvårare att betala av sina studielån. Studentbostadsbristen, där studenter i storstäderna i dagsläget tvingas tälta, är inte heller en politik som värnar om ett starkt kunskapssamhälle.

Vi håller med folkpartiet om att vi behöver en modern högskola i världsklass, som sätter individen först. Men vi är övertygade om att en sådan kunskapslinje inte kommer från studieavgifter, borttagna vägar in i den högre utbildningen, indragna chanser att utbilda sig senare i livet, strängare CSN-regler eller förbud mot burka i lärosalar.

Vi rödgröna har en gemensam plattform för framtidens utbildningspolitik. Vi vill skapa fler, inte färre, vägar in i den högre utbildningen genom att ändra antagningsreglerna till högskolan, låta arbetslivserfarenhet tillgodoräknas och återinföra möjligheter att läsa in ämnen på komvux. Därtill måste alla elever få grundläggande behörighet till högskolan inom ramen för sin gymnasieexamen. Vi satsar också på att förbättra studenternas ekonomiska situation genom att höja studiebidraget, öka kvaliteteten i grundutbildningen, stärka kopplingen mellan utbildning och arbetsliv och satsa på riktiga forskartjänster. Detta är den mest moderna utbildningspolitiken som på allvar bidrar till att Sverige ska vara en stark kunskapsnation även i framtiden.

Frida Johnsson
Språkrör, Gröna Studenter

Mats Pertoft
Skolpolitisk talesperson för Miljöpartiet