Jon Larsson tal till Mp-kongressen

Jon Larssons tal till Mp-kongressen
Gröna Studenters språkrör Jon Larsson höll under helgen tal till Miljöpartiets kongress 2008. Läs hela här.

(Det talade ordet gäller.)

I årets första nummer av Grönt fanns en ledare om EU, skriven av vårt ena språkrör, som väckte väldigt stort uppmärksamhet. Så stor, faktiskt, att jag tror att många kanske missade en annan intressant sak i den tidningen, nämligen kolumnen av vår riksdagsledamot Lage Rahm. Den hade rubriken "Det behövs mer vetenskap i politiken".

Jag håller helt med Lage. Det behövs mer vetenskap i politiken. Det finns gott om visioner, mål, åsikter och så kallade "lösningar". Men alltför ofta glöms det bort att det faktiskt finns kunskap, fakta, välgrundade teorier och beprövad erfarenhet. Förvånansvärt ofta så vet man faktiskt ett och annat om vad som fungerar och inte fungerar, om vilka vägar som är tillrådliga och om vilka som inte ens är farbara.

Detta, upplever jag, syns alltför sällan på den politiska arenan. Forskning lyfts kanske fram när den ger stöd åt redan gjorda ställningstaganden, men det är inte ofta som processen går åt andra hållet. I Miljöpartiet har vi dock en unik möjlighet att förhålla oss annorlunda till vetenskapen. Vi är inte tyngda av ett sekelgammalt arv av åsikter. Vårt mentala bagage väger ganska lätt. Inte heller grundades vi som ett intresseparti för en viss grupp människor. Nej, vi är ett intresseparti för hela mänskligheten. För oss är det jämförelsevis enkelt att lyssna på vad vetenskapen har att säga, att förena det med vår gröna grund och att utifrån det forma en slagkraftig politik. En politik med ordentligt på fötterna.

Detta tror jag är en av de saker som gör att studenter och akademiker, särskilt de yngre, dras till oss. För det gör de. Ja, faktum är att det här är en väldigt rolig och upplyftande tid att vara Grön Student. I valet 2006 fanns det flera studenttäta områden i vilka Miljöpartiet fick över tjugo procent av rösterna. Sedan början på 2007 har Gröna Studenter ökat sitt medlemsantal med femtio procent. Och i maj 2008 hölls det kårval på Stockholms Universitet och Gröna Studenter blev största parti.

Exakt hur mycket Miljöpartiets unika relation till vetenskapen är att tacka för dessa framgångar vet jag inte, men jag är övertygad om att den har spelat roll. Studenterna har insett att vår politik inte bara handlar om tyckande, utan i många fall om tyckande baserat på vetande. Och det tilltalar en ung akademiker med samhällsengagemang och en tro både på idealism och på vetenskap. Det tilltalade mig. Och jag tror att det kan tilltala många andra.

Jag sade förut att det finns gott om visioner inom politiken, och det vill jag verkligen inte ändra på. Det är visionerna och det är drömmarna som driver oss. Det är de som är grunden vi står på. Men för att uppfylla dem, för att nå våra drömmars mål, så krävs det praktisk politik. Och när man ska gå från vision till verklighet, då är vetenskap och vetenskaplighet oerhört kraftfulla verktyg.

Klimatfrågan är det självklara exemplet. Vi Miljöpartister tittade tidigt på vetenskapens varningar och lät dem ligga till grund för den politik vi drev. Och vi har fått rätt. Ju tydligare vetenskapen sade, att någonting var fel och ju tydligare det blev att något måste göras, desto omöjligare blev det för våra motståndare att stå fast vid sina gamla uppfattningar. Det var inte längre trovärdigt att säga emot oss.

Samma sak hoppas jag ska hända på fler områden. Skolpolitiken är en het kandidat, där regeringen idag driver en förlegad politik helt utan vetenskaplig förankring, medan vi förespråkar reformer som har bevisats ha den avsedda effekten. Vi kan sanningsenligt säga "ni har fel". De kan på sin höjd kontra med "det struntar vi i". Förhoppningsvis kommer detta att med tiden bara bli allt mer uppenbart.

Peter Eriksson talade igår om att bli tuffare och tydligare. Men vad är egentligen tydligt, om inte fakta, forskning och vetenskaplighet? Och vad är tufft, om inte en politik som tack vare sin vetenskapliga förankring inte går att argumentera emot?

Jag hör vissa uttrycka oro för att vårt parti är på väg att bli alltför realpolitiskt. Att partiet därigenom riskerar att förlora sin själ. Jag håller inte med. Så länge realpolitiken har en klar förankring i vetenskapen och, glöm inte det, i våra visioner - ja, då handlar det inte om att partiet förlorar sin själ. Då handlar det om att den själen får en kropp.

Vi talar ofta om att det är till oss som anpassningen kommer att ske. Vi säger att i framtiden kommer alla att tycka som vi. Vi påstår att det är vi som har lösningarna. Om vi fortsätter på den inslagna vägen, med en genomförbar politik väl förankrad i den gröna ideologin och utformad i en anda av vetenskaplighet - då kanske allt det där inte bara är slagord. Nej, då kanske det faktiskt blir så.

Tack.