"Går inte att sätta en prislapp på kunskapsutbyte"

 Publicerad på Politikerbloggen 2010-02-19

DEBATT. Avgiftsfria studier på högskolor och universitet kommer inte längre vara en självklarhet i Sverige. Regeringens förslag i dag om studieavgifter för utomeuropeiska studenter är fel väg om man vill göra Sverige till en starkare kunskapsnation, skriver Gröna studenters Frida Johnsson och Grön ungdoms Maria Ferm.

Avgiftsfria studier på högskolor och universitet har länge varit en självklarhet i Sverige, även för utländska studenter. Men från och med höstterminen 2011 är det slut på fria studier för studenter från andra länder än Europa. Regeringspartierna är överens om detta och kommer i dag med en proposition som föreslår studieavgifter för utomeuropeiska studenter.

Vi är starkt kritiska till detta förslag, som innebär en minskad mångfald och kvalitet i högskolan. Den fria utbildningen för alla tas ofta för given och man talar sällan om de vinster den för med sig. Fördelarna med internationella utländska studenter är många, de främjar både mångfalden och kvaliteten i högskolan. De för med sig nya perspektiv och är goda ambassadörer för Sverige runt om i världen. De underlättar utbyten för svenska studenter och skapar kontakter både för framtida forsknings- och näringslivssamarbeten.

Varje år görs åtskilliga resor till länder som Kina eller Indien för att knyta viktiga affärskontakter. Med utomeuropeiska studenter får vi här tillgång till dessa kontakter på hemmaplan, alldeles gratis. Studieavgifter är en rättvisefråga, varför ska vi särskilja på olika studentgrupper och låta studenter utanför Europa betala för sig?
Kanske är det också just de studenter som har det extra svårt att finansiera sin utbildning.

Idag finns det ca 10 000 utomeuropeiska studenter i Sverige. Erfarenheterna från ett liknande förslag i Danmark visar att antalet utomeuropeiska studenter kommer att minska drastiskt. Vid en enkät på Mälardalens högskola, där 400 internationella studenter deltog, svarade bara 24 procent att de kunde tänka sig att komma till Sverige om de var tvungna att betala för sin utbildning.

Istället för att diskutera huruvida det är rätt eller fel att erbjuda gratis utbildning för utomeuropeiska studenter borde vi se till vad detta för med sig. Det finns mycket som talar för att det betalar sig. Kontaktar och nätverkskapande med såväl Kina som Indien är lönsamt under en lång tid framöver och högst nödvändigt när marknaden blir alltmer global och kunskapsintensiv. Det kunskapsutbyte och den mångfald som dessa studenter för med sig till våra utbildningar går inte att sätta en prislapp på.

Vissa utbildningar riskerar att tappa en stor andel av sina studenter. KTH och Chalmers har varnat för att de kommer att förlora miljontals kronor på förändringen. För att mildra effekten och inte riskera att tappa alla studenter vill regeringen införa en stipendiefond. Detta är lovvärt, men knappast tillräckligt. En majoritet av de utländska studenterna skulle behöva stipendier och mycket pengar måste i så fall skjutas till. Vi ser också en annan fara med förslaget. Att håva in pengar från studenter är ett enkelt sätt för regeringen att slippa lägga pengar på utbildning och forskning.

Att i kärva tider dra ned på resurser för att låta universiteten själva bekosta kvalitetssatsningar är en farlig väg att gå. Denna utveckling har vi sett i exempelvis Storbritannien.

Regeringen betalar allt mindre till utbildning och forskning och hänvisar till att universiteten får finansiera detta själva genom avgifter för alla studenter. Samhället bör satsa mer resurser på forskning och högre utbildning, inte straffa studenter för att regeringen inte väljer att prioritera universitet och högskolor. Regeringen ser reformen som ett sätt att höja kvaliteten på svensk utbildning, men är kvalitet bara att ta avgifter från studenter?

Det är ingen enkel uppgift att konkurrera på en global utbildningsmarknad för ett litet land som Sverige. Vi kan inte konkurrera med prestigefulla universitet i vare sig Europa eller USA, det visar inte minst de internationella rankinglistorna där svenska universitet sällan tar sig in på topp 50. Avgifterna riskerar tvärtom att försämra kvaliteten och utbudet, framför allt för svenska studenter. Den förväntade minskningen av utomeuropeiska studenter leder till minskade inkomster och sviktande studentunderlag vilket får till följd att kurser dras in, att antalet lärarledda timmar sjunker och program riskerar att läggas ner.

Att universiteten själva inte vill ha dessa avgifter bör tas med i beräkningen. I november 2009 varnade tre rektorer vid KTH, Göteborgs universitet och Lunds universitet i en debattartikel i Göteborgs-Posten för att svenska högskolor riskerar isolering och att regeringens vilja att införa studieavgifter för utländska studenter riskerar internationaliseringen av högskolan.

Den allra största farhågan med förslaget är ändå att risken att avgiften även skall komma att gälla de svenska studenterna. OECD rekommenderade för ett år sedan Sverige att införa studieavgifter, något som även drivits att företrädare för näringslivet. En långtidsutredning var inne på samma spår. Vi blir inte mindre oroade av det faktum att alla europeiska länder som infört avgifter för internationella studenter före 2006 sedan infört avgifter även för landets egna studenter.

Regeringen gör sig själva en otjänst om de tror att studieavgifter är rätt väg att gå för att göra Sverige till en starkare kunskapsnation.

Frida Johnsson
Språkrör Gröna Studenter
Maria Ferm
Språkrör Grön Ungdom