Alliansen har misslyckats i utbildningspolitiken

Inför valet lovade alliansen guld och gröna skogar till landets studenter. Istället har de försämrat förutsättningarna för Sverige som kunskapsnation. Den rödgröna lösningen är istället: satsa på kvalitet. Satsa på studenters levnadsvillkor. Se till att äldre studenter och studenter med barn också kan vara studenter. Höj studiemedlet, behåll avgiftsfriheten, inför ett minimum för antalet lärarledda timmar, bygg bort bostadsbristen, stöd grundforskning och den breda forskningen. Det skriver Gröna STudenters språkrör Frida Johnsson tillsammans med ordförandena för S-studenter och Vänsterns studentförbund idag på Newsmill.

Alliansens utbildningspolitik har varken varit särskilt student-, kvalitets- eller kunskapsvänlig. Våra önskemål är enkla: satsa på kvalitet. Satsa på studenters levnadsvillkor. Se till att äldre studenter och studenter med barn också kan vara studenter. Höj studiemedlet, behåll avgiftsfriheten, inför ett minimum för antalet lärarledda timmar, bygg bort bostadsbristen, stöd grundforskning och den breda forskningen.

Det är nu ett år kvar till riksdagsvalet 2010. För fyra år sedan lovade allianspartierna guld och gröna skogar åt landets studenter, liksom åt alla dem som anser högre utbildning och forskning vara viktigt. Utbildningspolitiken var Folkpartiets absoluta paradfråga, men i stället för fler Nobelpris bäddar regeringen för försämrad kvalitet i den högre utbildningen. Låt oss ge några exempel.

Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna lovade alla ett höjt studiemedel med 1000 kronor i månaden till alla studenter. Den studiesociala utredningen som tillsattes rekommenderade 700 kronors höjning för att ge studenter en skälig nivå att leva på. I måndags aviserade Björklund en höjning om 350 kronor, vilket är välkommet, om än inte tillräckligt. Att skylla den låga höjningen på dåliga statsfinanser eller finanskris går inte: kan man sänka skatten kan man också höja studiemedlet! Studenter lever dessutom på så små marginaler att all inkomstökning går till konsumtion - något som ju i sig hjälper ekonomin på fötter.

Regeringen sade sig vilja förbättra studentinflytandet och en utredning om slopat kårobligatorium tillsattes. Utredningen föreslog ett statligt anslag till kårerna om 310 kronor per student och år för bibehållen kvalitet, men regeringen anslog ungefär en tredjedel. Att världens starkaste studentrörelse om några år kommer att vara ett minne blott, har vi att tacka den borgerliga regeringen för.

Regeringspartierna lovade satsningar på ökad kvalitet i den högre utbildningen, något som verkligen behövs då utbildningen på sina håll bedrivs med inte mer än fem timmars lärarledd undervisning i veckan. Några kvalitetspengar eller extra anslag har dock inte heller synts till. I stället föreslog den studiesociala kommittén i våras att man skulle korta den automatiskt studiemedelsberättigade tiden till fyra år: ett förslag som förkastats av både studenterna, CSN, fackförbunden och högskolorna själva. Studenterna skulle plugga snabbare, verkade regeringen resonera, utan att undervisningen förbättrats.

Vidare lovade alliansen satsningar på forskningen, för ökad kvalitet också där. Detta har utmynnat i en satsning på strategiska forskningsområden och trendig spetsforskning, inte den helt avgörande grundforskningen. Satsningar på dem som bedriver forskningen - doktoranderna - uteblir helt. Vad forskningen behöver är inte en ökad politisk styrning - forskarna behöver resurser att forska med.

För någon vecka sedan föreslog alliansen dessutom att Sverige ska införa avgifter för utomeuropeiska studenter. Förutom att det inte finns några trovärdiga beräkningar som visar att detta skulle ge några inkomster till staten (dessa avgifter skulle behöva kompletteras med ett omfattande stipendiesystem), så kommer det att betyda att det inte är de bästa studenterna som söker sig till Sverige - utan de rikaste. 29 av 30 länder som infört avgifter för utländska studenter har inom några år också infört det för inhemska studenter. Detta steg bort från principen om avgiftsfri högre utbildning är därför en oroande föraning om hur det framtida klassamhället Sverige kan komma att se ut - långt ifrån visionen om det inkluderande kunskapssamhället Sverige.

Alliansens utbildningspolitik har varken varit särskilt student-, kvalitets- eller kunskapsvänlig. Alla gymnasielinjer ger inte längre behörighet att läsa på högskolan, antagningsmöjligheterna har blivit färre, Komvux har skurits ned, studentbostäderna är alldeles för få, bostadsbidragen för snåla. I tider när allt fler vill utbilda sig, av egen vilja och för att det är svårt att få jobb, gör alliansen, tvärtemot vad de sade i valrörelsen för fyra år sedan, det allt svårare för människor att studera. Högerns utbildningspolitik reducerar högskolan till ett löpande band där högsta effektivitet för några få är målet snarare än kunskap och utveckling för många. Det är varken en särskilt framåtsyftande eller människovänlig politik.

Vi är besvikna. Alliansen lovar ett och gör ett annat. Våra önskemål är enkla: satsa på kvalitet. Satsa på studenters levnadsvillkor. Se till att äldre studenter och studenter med barn också kan vara studenter. Höj studiemedlet, behåll avgiftsfriheten, inför ett minimum för antalet lärarledda timmar, bygg bort bostadsbristen, stöd grundforskning och den breda forskningen - låt forskarna själva avgöra vad som är bra forskning. Låt studentinflytandet utvecklas - inte avvecklas. Låt studenterna vara studenter - inte extraknäckande pluggmaskiner. Nu är det ett år kvar till valet 2010: för studenternas och kvaliteten i den svenska högre utbildningens skull - begränsa inte studenterna och den högre utbildningen - bygg i stället ut och bygg nytt.

<!-- BYLINE -->

Kajsa Borgnäs, Frida Johnsson, Mia Sand