Frida Johnssons kongresstal 2009

Klimatkrisen hänger alltjämt över oss, och den har nyligen fått sällskap av finanskrisen, med lågkonjunktur och växande arbets-löshet. Och ”kris” är rätt ord att sätta på dessa frågor; situationen är allvarlig. Ett bättre tillfälle att ställa frågan ”Vad gör vi nu?” har sällan funnits.

Denna utmanande tid skulle verkligen kunna vara ett avstamp för nytänkande. Istället ser vi hur jordens ledare gör allt för att bevara ett ohållbart status quo: de vill öka takten, växla upp och köra på, i en tid när vi istället borde varva ned, tänka efter och byta kurs. De kallar det för framsteg, fast de springer på stället. De kallar det för utveckling, fast vi rör oss bakåt. Vi behöver tankar som sträcker sig längre än dem vi hör uttryckas från ledande politiker och företrädare för näringslivet idag. 

Ett klokt grönt parti tar tillfället i akt och vågar utmana. Vågar säga att det är dags att lämna tillväxtsamhället och istället gå in i ett nytt samhälle där vi prioriterar utbildning, kultur, fri tid och sociala nätverk framför en evigt växande konsumtion.

För marknadsekonomin tar sig alltmer fördummande former. Effekten av att bara ha lönsamhet som mål får absurda konsekvenser, eller vad sägs om sjukvårdsrådgivning på kortast möjliga tid? Om apotek med uppdrag att sälja så mycket som möjligt? Om utbildning med mål om maximal genomströmning istället för maximal kunskap, bildning och personlig utveckling?

Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – det är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.

Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet – det är att vi envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att mänskligheten ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.

Grundproblemet är inte en flumskola – det är att Jan Björklunds samlade skolpolitik är inriktad på att tillverka skräddarsydd arbetskraft istället för att utbilda tänkande och växande människor.

Grundproblemet är att vi har fastnat i en konservativ tro på tillväxt. Att vi inte förstår att det finns ett nästa steg: Ett samhälle som sätter människan, hållbarhet och livskvalitet i centrum.

Vi står i en tid när en annan politik, en ny politik, byggd på en klarsynt världsbild och en kraftfull vision, förmodligen har större möjlighet än någonsin att vinna gehör. Så låt oss visa dem!

På förra kongressen i Östersund talade min språkrörskollega Jon om behovet av mer vetenskaplighet i politiken. För det finns kunskap, fakta, välgrundade teorier och beprövad erfarenhet att ta till och luta sig mot. När man ska gå från vision till verklighet, då är vetenskap och vetenskaplighet oerhört kraftfulla verktyg

Gröna Studenter kommer att fortsätta arbeta för ökad vetenskaplighet i politiken. Vi kommer under året att utveckla ett forskningspolitiskt program och lyfta fram forskningens roll i samhället. Vi kommer genom nätverk, kurser och debattinlägg att rikta strålkastarna mot en ny ekonomi – en grön ekonomi.  Vi kommer att fortsätta att utveckla de gröna idéerna, och vi kommer inte att skygga för de obekväma stegen på vägen mot vårt mål.

Och jag kan gladeligen säga att vi får gehör för våra idéer och tankar.  Gröna Studenter har lyckats slå rekord på rekord i kårvalen runt om i landet. Vi är ständigt bland de största, ibland det största partiet. Under det senaste året har vårt medlemsantal fördubblats – vilket annat studentförbund har lyckats med det?!

Trots att alla andra partier har anammat miljö- och klimatfrågor inför Europavalet så växer vi. Trots att alla försöker så är det vi som har i särklass högst trovärdighet i dessa frågor. Trots att alla säger sig ha ”lösningen” så är det vi som grundar vår politik på forskning, och det är vi som ärligt kan säga att vi har rätt.

Ett klokt grönt parti står nu fast vid sin övertygelse: att konsumera och jobba sig ur krisen är ett dåligt recept , att leva sig ur krisen, ett klart bättre.

Vår partisekreterare Agneta citerade igår en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar att miljöpartister är riktiga kulturentusiaster och de flitigaste besökarna av teatrar och musikscener – och kulturnyttjare är dessutom mer tillfreds och nöjda med sina liv. När det kommer till en aktiv fritid ligger vi i framkant. Miljöpartister har förstått vad som är värdefullt i livet: mindre konsumtion och mera liv.

Men vi får inte fastna i att klappa oss själva på axeln. Det räcker inte att självgott konstatera att vi är lite bättre än alla andra. Det krävs att vi går från ord till handling.

Vi står inför en fantastisk möjlighet att växla över från det materiellt goda samhället till det socialt och kulturellt goda samhället. Men vägen dit kan vara – kommer att vara – både svår och obekväm. Då måste vi stå starka. Vi kanske inte är i regeringsställning. Det kanske inte är vi som bestämmer i EU. Men i många kommuner tillhör vi de styrande, på många platser har vi inflytande och överallt kan vi vara med och sätta dagordningen. Vi har makt. Och det är vårt ansvar, vår skyldighet, vår plikt att använda den för att försöka förverkliga vår vision om en bättre värld. Även när det är svårt. Även när det är obekvämt.

Jag menar inte att vi aldrig ska vika, att vi inte ska söka kompromisser. Tvärtom är det ofta när olika idéer möts och förenas på halva vägen som verklig utveckling kan ske. Men vi ska driva en hård förhandling.

För det är nu vi måste stå upp för de visioner som var gemensamma för nästan alla gamla tänkare – Mill som Keynes som Marx, oavsett ideologisk hemvist. Ur det materiella samhället måste andra värden växa fram: fri tid, kultur, närvaro och sociala nätverk. Det är detta som är verklig utveckling! Det är detta som är steg framåt! Det är detta som är den gröna vägen!

Vi befinner oss i ett vägskäl just nu. Och att välja bort tillväxtstanken är inte att välja stagnation. Nej vi väljer utveckling, och utveckling är inte synonymt med tillväxt. Vi gröna står för långsiktighet, vi väljer livskvalitet och vi söker verklig mänsklig utveckling. Vi gröna vågar stå upp för de nya vägarna!

Tack!

Gröna Studenters språkrör Martin Sahlin och Frida Johnsson talade till Miljöpartiets kongress, 16 maj 2009.