Jon Larsson: Kvalitet och kvantitet i högskolan

Publicerad i Studentliv.

Kvalitet eller kvantitet – den avvägningen har dominerat debatten om den högre utbildningens utveckling under flera år. Den allmänna bilden har varit att Socialdemokraterna vill bygga ut medan borgarna vill satsa på kvalitetsutveckling. I själva verket behöver vi angripa både kvalitets- och kvantitetsfrågan, och vare sig den förra eller den nuvarande regeringen har lyckats tillfredställande. Det skriver Jon Larsson, språkrör för Gröna Studenter.

Det är inte många årtionden sedan högre utbildning var något som var förbehållet ett relativt fåtal. Sedan 1990 har dock antalet högskolestudenter i Sverige mer än fördubblats. Målet har varit dels att lägga grunden för kunskapsnationen Sverige, dels att ge fler människor möjligheten att utbilda sig. Ja, utbyggnaden av högskolan var på många sätt lovvärd, men den var knappast problemfri. Konsekvenserna är välkända, med större studentgrupper, mindre schemalagd tid och i flera fall dramatiskt sänkt utbildningskvalitet.

Den dåvarande borgerliga oppositionen riktade en hel del berättigad kritik mot den utveckling som pågick. Vi måste satsa mer på kvalitet, inte kvantitet, hette det. Förhoppningarna bland många av landets studenter var därför stora efter maktskiftet 2006. Men det vi har sett hittills har huvudsakligen varit – ingenting. Kvalitetssatsningarna har så här långt i det närmaste uteblivit helt. Talande är att när Lars Leijonborg nyligen skrev på DN Debatt så var det främsta kommande ”kvalitets”-initiativet han kunde nämna att studieavgifter ska införas för utländska studenter – något som närmast riskerar att sänka kvaliteten genom en minskad mångfald. Det enda positiva i denna brist på handlingskraft är att Jan Björklunds många förändringsidéer för grund- och gymnasieskolan, som ofta går stick i stäv med pedagogisk vetenskap, ännu inte har letat sig in på högskoleområdet.

Ett omfattande högskoleväsende av hög internationell klass är utan tvekan av stor vikt för Sverige i framtiden. Det är ett medel för att skapa en högutbildad arbetskraft, såväl som för att locka hit människor från andra länder, med andra perspektiv och erfarenheter som kan berika vårt samhälle. Och det är inte minst en väg för människor att utvecklas. För att nå dit behövs konkreta och kraftfulla åtgärder. Antalet högskoleplatser behöver fortfarande öka – men kontrollerat, och inom rätt områden. Rejäla resurser måste avsättas till direkt kvalitetshöjande åtgärder, såsom ökad lärartillgång och fler praktikplatser. Och studentinflytandet måste stärkas ytterligare, med eller utan kårobligatorium. Om detta är de rödgröna helt överens.

Jon Larsson,
Språkrör Gröna Studenter