En fungerande bostadspolitik och ett hållbart samhällsbygge

Bostadsbristen är en nationell kris där mer än hälften av landets kommuner rapporterar bostadsbrist och 80 procent av befolkningen bor i en kommun med brist på bostäder enligt Boverket (hösten 2015).

De som drabbas hårdast av bostadsbristen är resurssvaga grupper som unga, nyanlända och studenter. Detta eftersom de ofta saknar kötid, kapital och har låga inkomster. Bristen på kötid utestänger dem från förstahandsmarknaden av hyresrätter, bristen på kapital hindrar dem från att köpa en egen bostad och de låga inkomsterna hindrar dem från att ha råd med dyra nybyggda hyresrätter. I grunden är det ett problem med efterfrågan då få vill bygga för de som inte har råd att betala. Det enda alternativet för resurssvaga grupperna blir att söka sig till den dyra, avreglerade och otrygga andrahandsmarknaden. Samtidigt får de som äger sina bostäder, och inte drabbas av bostadsbristen, statliga subventioner till ett värde motsvarande försvarsmaktens budget varje år.

I Sverige dominerar ett fåtal bolag både bygg- och byggmaterialsektorn. Den bristande konkurrensen drar upp byggpriserna. Därtill finns det överklagandeprocesser av byggprojekt som slår orättvist mot de som inte har bostad. De som saknar bostad har svårt att överklaga bristen på bostäder medan de som redan har bostad kan överklaga byggandet av nya bostäder. Långa överklagandeprocesser fördyrar också byggandet och försämrar konkurrensen då enbart de stora etablerade aktörerna har nog med kapital för att klara sådana processer.

Bortsett från ett par få prestigeprojekt är svenska beslutsfattare fast i ett föråldrat tänkande om att bygga glesa, funktionsuppdelade och bilberoende samhällen. Detta skapar samhällen med livsmiljöer av bristande kvalitet, med segregation och oförmåga att bromsa och klara av framtidens klimatförändringar.

En rättvis fördelningspolitik som kärnan i bostadsbyggandet

Bostadssektorn behöver en omfattande ekonomisk reform där resurser prioriteras till de med störst behov så att de kan efterfråga nyproducerade lägenheter samtidigt som bruksvärdesprincipen (hyresregleringen) gör att hyrorna inte skenar iväg. Ränteavdraget måste fasas ut och den orättvisa skattebalansen som finns mellan hyresrätter och ägande- eller bostadsrätter, genom att hyresrätter är ålagda att betala fastighetsavgift, skatt på vinst och inte kan nyttja rotavdragen, måste försvinna. Därtill måste fastighetsskatten återinföras.
Gröna Studenter verkar för att:

  • Bostadsbidraget ska höjas och möjliggör för de som hamnar utanför bostadsmarknaden att ta del av bidraget.
  • Ränteavdraget ska fasas ut och fastighetsskatten återinföras.
  • Kompensera för den merbeskattning som hyresrätter är utsatta för samt gör underhållsfonder för hyresfastigheter skattefria.
Ökad konkurrens i byggsektorn

Den bristande konkurrensen som råder på den svenska bygg- och byggmaterialsmarknaden måste upphöra. De långa och oförutsägbara överklagandeprocesserna behöver kortas ned eftersom de är orättvisa och drabbar de som står utan bostad.
Gröna Studenter verkar för att:

  • Statliga garantier ska införas för byggherrar som använder sig av mindre byggbolag.
  • En statlig kriskommission ska tillsättas med syfte att både syna den svenska bygg- och byggmaterialsektorn och ge förslag till hur den bättre kan konkurrensutsättas.
Hållbar samhällsplanering

Stadsmiljöavtalen är en statlig satsning som främjar gång-, cykel- och kollektivtrafik men saknar aspekten att även kunna gynna åtgärder som minskar resebehovet däribland att service och bostäder byggs närmare varandra. Parkeringsnormen tvingar fram onödiga parkeringsplatser och måste avskaffas. Samhällets beredskap att vid kriser snabbt skapa bostäder, till exempel till flyktingar och EU-migranter, måste stärkas genom att det blir enklare att uppföra tillfälliga nödbostäder.
Gröna Studenter verkar för att:

  • Anslagen till stadsmiljöavtalen ska öka och även kunna ges till byggprojekt som minskar resbehoven.
  • Avskaffa de lydelser som tvingar fram de kommunala p-normerna och ersätta dessa med möjligheten för kommunerna att ha en maxbegränsning för antal p-platser.
  • Möjliggöra för snabbhandläggning av tillfälliga nödbostäder samt ta bort rätten för sakägare att överklaga dessa.
  • Skapa en attraktiv landsbygd genom att stärka samhällsservicen på orterna.