Bloggar
fisken har fötts
Maria Ferm - 9. mars 2010 - 8:00
Mina kära vänner Anders Wallner och Anna Söderström har fått ett litet barn. Jag träffade dem på BB i söndags och kan meddela att världen har blivit lite vackrare. Stort grattis till er alla, men kanske främst grattis till Fisken som kommer att dränkas i kärlek från världens finaste familj.
Kategorier: Bloggar
Ur ett feministiskt perspektiv
Christian Valtersson - 8. mars 2010 - 17:00
Jag vill att alla människor ska ges lika förutsättningar, oavsett kön, genus, sexualitet, religion, etnicitet, inkomst, ålder eller funktionalitet. En av de strukturer som genomsyrar samhället och ofta klyver det mitt itu är patriarkatet. Med detta menar jag det faktum att kvinnor och män behandlas olika. Ur ett maktperspektiv oftast till männens fördel, men ur ett bredare perspektiv är det något alla förlorar på.
En institution i samhället som på många sätt är en symbol för patriarkatet är försvarsmakten. Inte minst därför känns det bra att de rödgröna presenterat en förvars- och säkerhetspolitik med ett tydligt feministiskt perspektiv.
Definitionen av säkerhet har oftast utgått från staters säkerhet. Då har det varit de styrandes (d.v.s. allt som oftast männens) behov som fått sätta dagordningen. Kvinnors utsatthet i konflikter har fram tills relativt nyligen varit ett område som oftast fallit bort i säkerhetspolitiska analyser.
De rödgröna tar, till skillnad mot alliansen, i sin gemensamma försvars- och säkerhetspolitik ett brett grepp kring de här frågorna. Ett längre avsnitt om kvinnors utsatthet finns med i den säkerhetspolitiska uppgörelse som presenterats.
Våldtäkter används ofta som en systematisk metod för att sprida skräck och för att kontrollera befolkningen i väpnade konflikter. I dessa fall fungerar våldtäkter som ett massförstörelsevapen som aktivt bryter ner normerna och sammanhållningen i ett samhälle. De rödgröna vill aktivt motverka detta genom att kvinnor och män som ska ingå i fredsbevarande insatser ska få kunskaper och utbildning i genusperspektiv, för att till exempel uppmärksamma kvinnors och mäns olika behov av säkerhet. Anställda inom försvaret ska också ges utbildning i FN-resolutionerna 1325 - "Kvinnor, fred och säkerhet" och 1820 - "Om sexuellt våld i konflikter".
Försvaret är också en av de sektorer där allra flest utsätts för sexuella trakasserier. De rödgröna har, till skillnad mot alliansen, en politik för att ta tag i det här och vill tillföra resurser för ett aktivt antidiskrimineringsarbete.
Försvars- och säkerhetspolitiken är tätt sammanknippad med de klassiska stereotypa bilderna av hur män och kvinnor ska bete sig. Män ska lära sig slåss, kvinnor och barn ska försvaras. För att förändra de trånga mallarna som begränsar människor utifrån vad de råkar ha fötts med mellan benen måste vi i hela samhället förändra de förutfattade meningarna kring vilka roller män respektive kvinnor förväntas spela. Synen på hur dessa roller ser ut i krig och krissituationer är här central, inte minst för att det kanske här är som mest tydligt.
Det här blogginlägget är del i den rödgröna bloggstafetten för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen. Övriga bloggare är:
kl 8 Mer vänster i Uppsala (V)
kl 9 Anders Wallner (MP)
kl 10 HBT-sossen (S)
kl 11 Trollhare
kl 12 Jens Holm (V)
kl 13 Maria Ferm (MP)
kl 14 Mitt i Steget.
kl 15 HannaVictoria – utbildningsminister nästa
kl 16 IdaVänster
kl 17 Christian Valtersson (MP)
kl 18 Högbergs tankar (S)
kl 19 Ett hjärta rött
kl 20 Rödgrönt samarbete
Kategorier: Bloggar
det behövs en skarpare våldtäktslagstiftning
Maria Ferm - 8. mars 2010 - 13:00
Idag är det 100 år sedan Clara Zetkin tog initiativ till det som blev Internationella Kvinnodagen. Detta uppmärksammas bland annat genom en rödgrön bloggstafett som detta inlägg är en del av. Trots att Sverige kommit långt när det gäller jämställdhet ökar våldtäkterna. Amnesty uppmärksammar detta genom rapporten Case Closed om våldtäkter i Sverige, Danmark, Finland och Norge.
- Om du har blivit våldtagen eller utsatt för sexuella övergrepp i ett rikt eller fattigt land har ingen betydelse. Chanserna att en förövare ställs inför rätta är små. Det är chockerande att det på 2000-talet i princip inte är någon regering som, trots alla lagar som ska tillse kvinnors likställdhet, klarar av att ge skydd eller garantera att förövare ställs inför rätta, säger Widney Brown, chef för Amnestys avdelning för internationell rätt i ett pressmeddelande.
Antalet polisanmälda våldtäkter ökar, men trots att antalet anmälningar har tiodubblats sedan 1965 ligger antalet dömda personer fortfarande kvar på 100-200 per år. Men endast 10-20 procent av anmälningarna leder till åtal i dag. Våldtäkterna har inte blivit färre och domar i våldtäktsmål har inte ökat. Våldtäktslagstiftningen måste skärpas och ett krav på samtycke införas.
Det behövs inte fler poliser, när nästan alla våldtäkter sker i hemmet och av någon som är bekant med våldtäktsoffret. Det räcker inte med bättre belysning i parker, när brottsplatsen är i en lägenhet. Det är verkningslöst med kameraövervakning av offentliga platser då de våldtäkter som faktiskt är överfallsvåldtäkter bara flyttar till en gränd i närheten som inte har övervakning.
I dag är det lagligt att ha sex med någon fram tills dess att personen uttryckligen säger nej eller gör våldsamt motstånd. Det är okej att tafsa på någon fram till dess att personen säger ifrån, och det är okej att ha sex med någon fram till dess att personen säger ifrån. Förhållandet borde rimligen vara det motsatta. Att det enligt svensk lag inte är okej att ha sex med någon förrän det att personen faktiskt vill det.
Det är den enkla, men viktiga poängen, i de grönas förslag att införa ett samtyckeskrav i våldtäktslagstiftningen. Den som har sex med någon annan måste försäkra sig om att den andra personen faktiskt vill. Det är väldigt lätt att märka om någon annan är intresserad eller inte. Människor är uppmärksamma varelser. Och självfallet är det fortfarande åklagaren som bär hela bevisbördan för att samtycke inte förelåg.
Normerande lagstiftning är tillsammans med utbildning inom polisväsendet, åklagarväsendet och för domare och nämndemän viktigt för att skapa det samhälle vi vill ha. Till exempel minskade den faktiska barnagan när blev olagligt att aga barn. Om vi vill luckra upp könsroller och minska våldtäkter måste vi angripa de signaler som nuvarande lagstiftning sänder ut.
kl 8 Mer vänster i Uppsala
kl 9 Anders Wallner (MP),
kl 10 HBT-sossen
kl 11 Trollhare
kl 12 Jöran Fagerlund (V)
kl 13 Maria Ferm (MP
kl 14 Mitt i Steget
kl 15 HannaVictoria
kl 16 IdaVänster
kl 17 Christian Valtersson (MP)
kl 18 Högbergs tankar (S)
kl 19 Ett hjärta rött,
kl 20 Rödgrönt samarbete
Och igår omnämnde förresten SvD om mitt twittrande.
Kategorier: Bloggar
Bloggstafett med anledning av internationella kvinnodagen
Christian Valtersson - 7. mars 2010 - 22:38
På måndag, 8 mars, kommer jag delta i en bloggstafett med andra rödgröna:
Den internationella kvinnodagen fyller 100 år och det uppmärksammar vi med en bloggstafett med start kl 8 och slut kl 8, den 8 mars. Tre socialdemokratiska bloggare, tre vänsterpartister, tre miljöpartister, tre oberoende bloggare och sist den rödgröna samarbetsbloggen turas om att ge sin syn på kvinnodagen och jämställdheten. Ingenting är uppgjort, inga ämnen är kända i förväg men man kan förvänta sig allt från glödande feminism till queerkamp, angrepp på regeringens politik eller ett brandtal för alternativet.
kl 8 Mer vänster i Uppsala - Ilona Szatmari Waldau (V), kommunalråd i Uppsala, bloggar om Sverige- och Uppsalapolitiken från vänster, oftast ur ett feminist-, hbt-, miljö- eller solidaritetsperspektiv.
kl 9 Anders Wallner (MP), grön queerfeminist som bloggar om lika rätt-frågor, som tillgänglighet, hbt-frågor och stjärnfamiljepolitik
kl 10 HBT-sossen - Åsa och Alexandra Einerstam (S) skriver mest om politik, facket och hbt, men det händer att det publiceras ett och annat inlägg om kultur, mat, converse och annat smått och gott.
kl 11 Trollhare Queerfeminism, autismaktivism, transsexualism, psykradikalism, genusgalenskap och stördvetenskap Trollhare - alias Immanuel Brändemo - är en 15-åring med nästan 30 års livserfarenhet. En hysterisk fjolla, begåvad med extra bokstäver och handikappad av folkbokföringens tvångskönande.
kl 12 Jens Holm (V), kandidat till riksdagen (V), Stockholm. För närvarande pappaledig. EU-parlamentariker mellan 2006-2009. Författare till boken EU inifrån - berättelser från EU-parlamentet 2006-2009. Vill göra klimatpolitiken mer genderinriktad.
kl 13 Maria Ferm (MP), språkrör för Grön ungdom, har en grön blogg som skriver om att motverka övervakningssamhället, bekämpa främlingsfientlighet och skapa en jämställd, solidarisk värld.
kl 14 Mitt i Steget. En blogg som skrivs av en man som mitt i steget emedan han färdas genom livet får en och annan tanke om politik, samhälle och jobbet som människa i största allmänhet. Skribenten, Johan Westerholm (S), har en bakgrund som officer, exportdirektör och mediarådgivare.
kl 15 HannaVictoria - utbildningsminister nästa. Konstnär, samhällsvetare, fotograf, jurist, PR-konsult, åsiktsbildare, styrelseledamot, ledare, student, regionalnationalist,världsmedborgare, frihetsivrare, kollektivist
kl 16 IdaVänster - Ida Legnemark (V) bloggar om allt från kommunalpolitiken i Borås till mer övergripande diskussion om bl.a feminism, jobbar som språklärare och är fritidspolitiker samt är ansvarig för feministiska frågor i Vänsterpartiets partistyrelse.
kl 17 Christian Valtersson (MP), ledamot av Grön Ungdoms Förbundsstyrelse som bloggar om svensk politik ur ett grönt perspektiv. Irriterar sig på strukturer som tas för givna utan att ifrågasättas.
kl 18 Högbergs tankar - Peter Högberg (S). Skriver om politik från ett Vimmerby perspektiv. Är idag tjänstledig och arbetar med politik på heltid.
kl 19 Ett hjärta rött, Ilse-Marie. Partipolitiskt oberoende röda funderingar kring politik, livet och orättvisor.
kl 20 Rödgrönt samarbete, här skriver partiledarna och språkrören direkt eller via Martin Gelin. Kort och gott ett forum för dialog med sikte på valet 2010.
Kategorier: Bloggar
Bloggstafett - "100 år av kvinnokamp"
Maria Ferm - 6. mars 2010 - 17:21
På måndag, 8 mars, kommer jag delta i en bloggstafett med andra rödgröna:
Den internationella kvinnodagen fyller 100 år och det uppmärksammar vi med en bloggstafett med start kl 8 och slut kl 8, den 8 mars. Tre socialdemokratiska bloggare, tre vänsterpartister, tre miljöpartister, tre oberoende bloggare och sist den rödgröna samarbetsbloggen turas om att ge sin syn på kvinnodagen och jämställdheten. Ingenting är uppgjort, inga ämnen är kända i förväg men man kan förvänta sig allt från glödande feminism till queerkamp, angrepp på regeringens politik eller ett brandtal för alternativet.
kl 8 Mer vänster i Uppsala - Ilona Szatmari Waldau (V), kommunalråd i Uppsala, bloggar om Sverige- och Uppsalapolitiken från vänster, oftast ur ett feminist-, hbt-, miljö- eller solidaritetsperspektiv.
kl 9 Anders Wallner (MP), grön queerfeminist som bloggar om lika rätt-frågor, som tillgänglighet, hbt-frågor och stjärnfamiljepolitik
kl 10 HBT-sossen - Åsa och Alexandra Einerstam (S) skriver mest om politik, facket och hbt, men det händer att det publiceras ett och annat inlägg om kultur, mat, converse och annat smått och gott.
kl 11 Trollhare Queerfeminism, autismaktivism, transsexualism, psykradikalism, genusgalenskap och stördvetenskap Trollhare - alias Immanuel Brändemo - är en 15-åring med nästan 30 års livserfarenhet. En hysterisk fjolla, begåvad med extra bokstäver och handikappad av folkbokföringens tvångskönande.
kl 12 Jens Holm (V), kandidat till riksdagen (V), Stockholm. För närvarande pappaledig. EU-parlamentariker mellan 2006-2009. Författare till boken EU inifrån - berättelser från EU-parlamentet 2006-2009. Vill göra klimatpolitiken mer genderinriktad.
kl 13 Maria Ferm (MP), språkrör för Grön ungdom, har en grön blogg som skriver om att motverka övervakningssamhället, bekämpa främlingsfientlighet och skapa en jämställd, solidarisk värld.
kl 14 Mitt i Steget. En blogg som skrivs av en man som mitt i steget emedan han färdas genom livet får en och annan tanke om politik, samhälle och jobbet som människa i största allmänhet. Skribenten, Johan Westerholm (S), har en bakgrund som officer, exportdirektör och mediarådgivare.
kl 15 HannaVictoria - utbildningsminister nästa. Konstnär, samhällsvetare, fotograf, jurist, PR-konsult, åsiktsbildare, styrelseledamot, ledare, student, regionalnationalist,världsmedborgare, frihetsivrare, kollektivist
kl 16 IdaVänster - Ida Legnemark (V) bloggar om allt från kommunalpolitiken i Borås till mer övergripande diskussion om bl.a feminism, jobbar som språklärare och är fritidspolitiker samt är ansvarig för feministiska frågor i Vänsterpartiets partistyrelse.
kl 17 Christian Valtersson (MP), ledamot av Grön Ungdoms Förbundsstyrelse som bloggar om svensk politik ur ett grönt perspektiv. Irriterar sig på strukturer som tas för givna utan att ifrågasättas.
kl 18 Högbergs tankar - Peter Högberg (S). Skriver om politik från ett Vimmerby perspektiv. Är idag tjänstledig och arbetar med politik på heltid.
kl 19 Ett hjärta rött, Ilse-Marie. Partipolitiskt oberoende röda funderingar kring politik, livet och orättvisor.
kl 20 Rödgrönt samarbete, här skriver partiledarna och språkrören direkt eller via Martin Gelin. Kort och gott ett forum för dialog med sikte på valet 2010.
Kategorier: Bloggar
Nu är det fredag (v. 9)
Christian Valtersson - 5. mars 2010 - 6:43
Burka Band - Burka Blue
Kategorier: Bloggar
Bygg en moské i Rinkeby!
Christian Valtersson - 5. mars 2010 - 1:30
En nyhet jag velat kommentera den senaste veckan men inte hunnit med är den blocköverskridande enigheten om att bygga en moské i Rinkeby.
Jag tycker det är en helt lysande idé att bygga en moské i Rinkeby. Såväl kyrkor som moskéer är institutioner i samhället som är stöttepelare för civilsamhället. De är ofta en förutsättning för föreningsliv, något som skapar trygghet, ömsesidigt förtroende och stabilitet i ett samhälle. Moskén kommer också kunna dra till sig människor från olika delar av Stockholm, vilket kommer gynna det lokala företagslivet i Rinkeby och kunna leda till ekonomisk utveckling och skapa underlag för fler lokala företagare. Diskriminering och fördömar föds ur okunskap, därför är det bra om muslimer i Stockholm ges en moské som de kan vara stolta över och låta inspirera människor med andra livsåskådningar.
Om jag blir invald i kommunfullmäktige i valet i höst kommer jag verka för fler mötesplatser mellan olika religioner i staden. Som helt sekulär tycker jag det är positivt med ett samhälle där olika livsåskådningar kan mötas, fritt från religionsförakt och där alla människor kan känna sig hemmastadda oavsett livsåskådning.
Källor: DN, SvD
Även: Kent Persson (m), Stockholmsvänstern, Yvonne Ruwaida (mp) & Lotta Edholm (fp)
Kategorier: Bloggar
Därför leder Miljöpartiet kampen mot datalagringen
Tomas Melin - 4. mars 2010 - 22:15
Efter ett par veckor av virrig kommunikation gick igår Miljöpartiet ut och berättade tydligt hur vi planerar att hantera datalagringsdirektivet. Vi tar fajten mot direktivet, för att inte behöva implementera direktivet i svensk lagstiftning.
Piratpartiet har hanterat det här utspelet ganska illa. Partiledare Rick Falkvinge stakar ut kritiken mot utspelet i att det inte står i debattartikeln hur MP kommer rösta.
“Så jag saknar två tydliga uttalanden från C, MP och V:
- Vi kommer aldrig att rösta för datalagringsdirektivet.
- Vi kommer att fälla en regeringskoalition där något ingående parti röstar för datalagringsdirektivet.
Detta är Piratpartiets ståndpunkter. “
Jag kallade mitt första inlägg i den här frågan “MP leder motståndet mot datalagringen“. Det står jag fast vid. Jag menar nämligen att Piratpartiet, bortsett från att ha rätt om att datalagringsdirektivet inte ska implementeras i Sverige, gör bort sig ur tre olika perspektiv:
1. EU-politisk strategi: hur slipper vi datalagringsdirektivet?
2. Kunnande: Vad handlar striden om?
3. Inhemsk politisk strategi: Vad kan PP driva igenom?
Ur samtliga dessa tre perspektiv har Miljöpartiet en bättre politik än vad Piratpartiet har. Piratpartiet gör mycket väsen av sig, Miljöpartiet har de politiska verktygen att få något gjort i en rödgrön regeringen. Jag går igenom dessa tre perspektiv nedan.
Hur slipper vi datalagringsdirektivet?
Piratpartiet har redan från första stund varit tydliga med sin linje för att stoppa implementeringen av datalagringsdirektivet, och det är samma linje som Falkvinge lyfter ovan: att rösta nej. Det är ett tydligt ställningstagande, och det ska de ha all heder för.
Problemet för Piratpartiet är att ett “nej”, oavsett hur tydligt, inte stoppar datalagringsdirektivet. Direktivet finns kvar oavsett hur vi ställer oss till det i Sverige. Piratpartiets linje går i stort sett ut på att leka struts, att stoppa huvudet i sanden och inte låtsas om direktivet. Deras huvudsakliga plan är att, när datalagringsdirektivet förs på tal, stoppa fingrarna i öronen och skrika högt för att slippa höra talas om det eller reagera på det.
Det är inte politik, det är obstruktion. Och visst är obstruktion bättre än att lägga sig platt, men bättre än obstruktion är att ta strid mot direktivet. Det är vad Miljöpartiet har sagt att vi ska göra, och genom att vi gör det kan vi få direktivet upphävt i hela unionen, på sikt rentav införa ett pan-europeiskt förbud mot datalagring. Även om vi inte lyckas fullt så bra öppnar vi ändå för möjligheten att i en omförhandling göra direktivet svagare, med fler integritetssäkringar obligatoriska, och också därigenom förbättra situationen något för mindre integritetsälskande länder. Framför allt ser jag möjligheten att få direktivet att bli frivilligt att genomföra.
Till sist finns det också en poäng med att inte bara vägra genomföra EU-direktiv. Det gynnar inte EU-systemet. Det finns direktiv som vi har drivit igenom som vi faktiskt tycker är bra, och som vi vill att andra länder ska införa. Om vi inför en praxis i EU där alla regeringar som inte gillar ett direktiv helt enkelt vägrar, väljer vi också bort möjligheten att påverka andra EU-länder inom samma system, och det gäller både integritetsfrågor likväl som andra frågor.
Att ta strid ger alltså en lång rad fördelar och möjligheter, som man avsäger sig om man som Piratpartiet bara säger nej. Och huvudpoängen är väl lite den, att om man tar strid så behöver man antagligen varken säga ja eller nej. Striden står nämligen inte främst i riksdagen, utan främst inom EU-systemet. Miljöpartiet tar striden på rätt ställe, och har därför en bättre möjlighet än Piratpartiet att lyckas.
Piratpartiet förstår inte frågan
Mitt andra problem med de lilas höga svansföring i den här frågan är att de inte överhuvudtaget verkar ha förstått vad det är de skriker om. Notera exempelvis att Falkvinge ovan skriver att PP aldrig kommer “rösta för datalagringsdirektivet”. Det kanske bara är en slarvig formulering, men faktum är att det inte är direktivet riksdagen eventuellt kommer rösta om. Riksdagen äger inte frågan om direktivet, det gör EU. Riksdagen äger frågan om implementeringen av direktivet.
Det kan tyckas vara en fånig formsak att reagera på, men Piratpartiets små fåniga formfel samlar ihop sig till en mycket relevant hög av sakfel. I mitt första inlägg i den här frågan lyfte jag fler liknande uppenbara sakmissar från Piratpartiet. Exempelvis att Falkvinge inte verkade ha koll på att Sverige blivit stämda av EU för att inte genomföra direktivet.
Ett tydligt exempel är Falkvinges reaktion när Tysklands konstitutionsdomstol slagit ned på Tysklands implementation av direktivet:
“Kan Tyskland, så är det helt uppenbart att vi också kan.”
Med detta menar Falkvinge att datalagringsdirektivet är dött i Tyskland, och att det innebär att det borde kunna vara dött i Sverige också. Men vem har påstått att det är dött i Tyskland? Det den tyska domstolen har ansett strida mot den tyska grundlagen är det tyska förslaget till implementation, inte direktivet i sig.
I Rumänien slog också där landets författningsdomstol ned på direktivimplementeringen. Då var Falkvinge än tydligare i sin totala oförståelse för vad det innebär:
“För politik handlar om att vilja och att våga. Den som inte vågar blir kroniskt överkörd av den som gör det.
Rumänien valde nyligen den här vägen. ‘Vi tänker inte införa datalagringsdirektivet, för det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter.’ Där var det slut på historien för Rumäniens del.”
Men såvitt jag har kunnat hitta har inte den rumänska regeringen sagt att den nu ger upp försöken att implementera direktivet. Det citat som Falkvinge tillskriver Rumänien är inget den rumänska regeringen står bakom, och det är trots allt de som bestämmer om en ny proposition ska läggas eller inte. Ingenstans har heller EU gått ut och sagt att Rumänien nu slipper eller får dispens. Det är implementeringen som blivit nedslagen, inte direktivet.
Direktivet existerar fortfarande och Tyskland likväl som Rumänien har fortfarande det formella kravet på sig att implementera direktivet. Hur EU och respektive land hanterar detta har vi fortfarande att se. Kanske innebär det att EU släpper kravet på Tyskland/Rumänien, men troligare innebär det bara att de två länderna lägger fram nya lagförslag som respektive författningsdomstol kan acceptera.
Rick Falkvinge tycks inte förstå den stora skillnaden i detta, och det är oroväckande. Hur ska Piratpartiet kunna kämpa emot direktivet om de inte ens förstår skillnaden mellan direktiv och implementation, eller mellan författningsdomstol och att rösta nej i riksdagen?
I samma inlägg som Rumänien-citatet ovan kommer ifrån argumenterar Falkvinge vidare för att EMU är ett exempel på att Sverige inte behöver genomföra direktiv om vi inte vill. Falkvinge skriver också:
“Det finns flera andra direktiv som Sverige helt enkelt struntat i för att vi inte tyckt att de passat oss. Det är inte svårare än så att hantera datalagringsdirektivet precis likadant.”
Men så är det inte. Eller snarare: Falkvinge känner inte till “flera andra” direktiv som Sverige struntat i. I en kommentar på en direkt fråga skriver han att han inte vet om det finns flera direktiv, han hittade bara på det.
EMU är såvitt jag vet inget direktiv, och det finns inget formellt krav på Sverige att gå med innan vi uppfyller konvergenskriterierna (vilka det inte finns några krav på oss att uppfylla). Det enda direktiv som, såvitt Piratpartiet vet, Sverige faktiskt undkommit att implementera är avloppsdirektivet. Detta var dock inte riktat mot Sverige, vars avloppsrening var helt okej redan innan direktivet, varför EU-kommissionen knappast såg det som värdefullt att ta strid. Nu tycker uppenbarligen EU-kommissionen att det är värdefullt att ta strid, varför avloppsdirektivet är ett ointressant exempel.
Jag tycker det är helt förståeligt att Piratpartiet inte har full koll. Deras främsta kompetens är datateknik, inte politik. För att rösta nej i riksdagen behövs heller inte koll på alla sakfrågor. Men för att vinna debatten såväl i Sverige som i EU behövs mer på fötterna än gissningar och advokatyrer. Miljöpartiet har den politiska erfarenheten och detaljkunskapen för att se igenom sådana lätta retoriska fällor, och är därför det säkraste kortet när debatten tar fart.
Vad kan Piratpartiet egentligen driva igenom?
Mitt sista problem med Piratpartiet är en fråga som jag lyft flera gånger tidigare på den här bloggen: De lilas totala missförstånd av hur politiska förhandlingar går till.
Piratpartiets politiska strategi går ut på att på förhand avsäga sig ansvar för en stor mängd helt avgörande politiska frågor. I och med detta tänker de att de kan fokusera på vissa kärnfrågor och därför få bättre resultat där. Så långt är nog resonemanget både korrekt och rimligt. Problemet är när de i tanken gör en logisk kullerbytta från “bättre resultat” till “the perfect score”. Hela den piratpartistiska kommunikativa strategin bygger ju nämligen på att de tvärsäkert kan lova allt till alla, om än inom det de (något vagt) hänvisar till som “våra kärnfrågor”.
Anna Troberg, vice partiledare i PP, uttrycker det så här:
“Vi fläskar på ordentligt på några viktiga fokusområden. Det gör det omöjligt för oss att kompromissa med dem.”
Det gör att PP tror sig kunna lova att aldrig någonsin rösta för datalagring eller släppa fram en regering som gör det. Detsamma lovar de om ACTA, IPRED, FRA et cetera ad nauseam.
Vem tror på fullaste allvar att Piratpartiet kommer få igenom alla sina politiska frågor, direkt vid starten av nästa mandatperiod? Ingen seriös politisk bedömare. Ändå lovar Piratpartiet guld och lila skogar.
Det brukar sägas att det är lättare för Piratpartiet att få igenom sina frågor, helt eftersom de har färre frågor. Men en förhandling handlar inte i grunden om att övertyga motparten om förslagets förträfflighet. Det är inte en fråga om tid eller resurser. Motparten är fullt medveten om de idéer, förslag, fördelar och nackdelar som läggs fram i en förhandling.
Istället handlar en förhandling om ett samspel. Det i sin tur bygger på ett förtroende. En förhandlare som känner sig lurad kommer vara mindre benägen att ge bort fler förhandlingsvinster. Det måste hela tiden finnas ett förtroende i botten som grundar sig i att förhandlingen sker för att ge bästa möjlighet åt det regeringsalternativ man försöker bilda eller det regeringsalternativ som man har att leda Sverige.
Piratpartiets förhandlingsstrategi bygger på ett minimum av förtroende. Tvärtom, det bygger på utpressning. PP kommer säga till valets vinnare: acceptera våra villkor, annars gör vi oppositionen till regering. Det är en helt förlegad syn på förhandlingar. Utpressning är en del av varje förhandling, men det kan aldrig vara grunden till en lyckad förhandling.
Och för att på riktigt slå spiken i den kista som Piratpartiet kallar “strategi”: Vänligen notera att Piratpartiets vågmästarstrategi innebär att de släpper fram en minoritetsregering oavsett vad den regeringen driver för politik, i syfte att sätta majoriteten “i utvisningsbåset” för att de inte ville ge PP allt PP ville ha. Det innebär alltså även om då den minoritetsregeringen lägger fram förslag om FRA, IPRED, datalagring et cetera. Förslag som går igenom eftersom de, trots motstånd från de gröna och lila, kommer ha brett stöd även nästa mandatperiod.
Piratpartiet är ett missnöjesparti och som alla missnöjespartier kan de visa sig nöjda med att sitta i kammaren och rösta nej till det mesta, utan att själva få igenom något alls. Om det är därför Piratpartiet bildats, så har de valt helt rätt strategi.
Men det är inte vad jag söker i ett parti. Jag vill ha ett parti som kan kombinera starka idéer med både vilja och möjlighet att driva igenom sin politik. Det kan Miljöpartiet, eftersom vårt rödgröna samarbete bygger på att vi bygger upp ett förtroende för varandra och arbetar oss samman redan innan valet. Piratpartiet bygger sin strategi på utpressning parat med logiska kullerbyttor vilket till syvende och sist gör att de måste flytta berg under några korta veckor efter valet för att ens få igenom en väsentlig del av sin politik.
Att få igenom alla kärnfrågor utan att kompromissa, är helt enkelt inte möjligt. Så enkelt är det. Och det inser nog också Piratpartisterna. I en kommentar till ett inlägg på Falkvinges blogg skriver Mikael Nilsson:
“Däremot, skulle vi fälla en regering som gav oss uppriven FRA-kabel och uppriven IPRED, men inte upprivet dld? Om man fäller den regeringen får man kanske ha kvar FRA och IPRED liksom. Där ställs kärnfrågorna mot varandra, och svaret blir inte från början givet.”
Enligt partistyrelsens sekreterare är svaret inte från början givet om man ska släppa igenom datalagringen eller inte. Det sagt i en kommentar till samma inlägg där partiledaren ger ett explicit vallöfte om att fälla varje regering där något ingående parti röstar igenom datalagringen.
Och så anklagar de Miljöpartiet för dubbla budskap.
Miljöpartiet hymlar inte på det sättet. Vi kommer behöva kompromissa. Exakt vad vi kommer tvingas vänta med omöjligt att säga, men vi arbetar för att sluta så många tydliga överenskommelser med S och V som möjligt innan valet just för att ge väljarna besked. Så arbetar vi. Det tycker jag är seriöst och det är ett agerande jag känner förtroende för.
För det finns faktiskt ingen motsättning mellan principer och makt. Utan principer kan man i och för sig ha makt, men utan makt finns ingen mening med principer. Därför är det fel när Anna Troberg, i ovan länkat inlägg, ställer makten och principerna i motsatsställning mot varandra. Den som inte är beredd att driva igenom sin politik lite i taget - den som ställer den ideala uppgörelsen mot det bästa som går att få i stunden - kommer i praktiken aldrig gå igenom något alls. Den som gapar efter mycket mister i politiken alltid hela stycket.
Piratpartiet visar alltså igen en fetish för att gå på simpel retorik istället för att acceptera att den politiska verkligheten är komplicerad. De kan inte argumentera för sin sak utan att dra till med lögner och sakfel. Till och med deras starkaste kort, deras påstådda “ryggrad” och ovillighet till att kompromissa, innebär att det i praktiken bara är tomma tunnor; vilket till och med partiledningen inser och erkänner öppet att vallöftena kommer behöva brytas.
Jämför det med ett Miljöparti som vet att politik är komplicerat men tar tjuren vid hornen och ogräset vid roten för att göra rätt för oss. Ett Miljöparti som kan skilja relevant information från irrelevant och faktoid från sanning. Ett Miljöparti som har ett starkt track record av att få igenom grön politik, och arbetar hårdare än någonsin för att låsa upp S och V i överenskommelser innan valdagen.
Därför menar jag att Piratpartiet kanske skriker högst, men inte har bäst politik. Därför menar jag att Miljöpartiet leder motståndet mot datalagringen, likväl som mot IPRED, FRA och för andra integritetsfrågor.
Andra bloggar om: politik, samhälle, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, datalagring, privatliv, integritet, piratpartiet, miljöpartiet, bodströmssamhället
Pingat till intressant.se
Fler: Maria Ferm i P3 Nyheter
Kategorier: Bloggar
kommenterar datalagringsdirektivet...
Maria Ferm - 4. mars 2010 - 20:29
...i P3 Nyheter här.
I helgen är det dags för verksamhetsårets första riktiga förbundsstyrelsemöte med nya förbundsstyrelsen. Vi är fler i år och vi är taggade. Det kommer bli en riktigt kul helg. Ska dessutom prata på MP Katrineholms årsmöte i helgen och skriva lite.
Kategorier: Bloggar
så ska vi stoppa datalagringsdirektivet
Maria Ferm - 4. mars 2010 - 9:51
Den senaste tiden har jag haft en del med datalagringsdirektivet (ett EU-direktiv som innebär en obligatorisk lagring av all datatrafik och telefonsamtal i minst 6 månader) att göra. För ett tag sedan höll MP, S och V en pressträff som presenterades som en "uppgörelse" där många trodde att MP (och V) svikit och nu kände sig tvingade att införa datalagringsdirektivet. Jag bloggade då om att så inte var fallet, men linjen har fram tills nu varit otydlig och det är inte konstigt att det har skett missförstånd. Det finns alltså ingen uppgörelse om att införa nåt datalagringsdirektiv.
Igår presenterade ett antal miljöpartister (bland annat jag, Peter Eriksson och Carl Schlyter) därför en debattartikel där vi klargör att vi är emot datalagringsdirektivet och aktivt kommer att arbeta för att stoppa det:
"Miljöpartiets första alternativ har helat tiden varit att stoppa datalagringsdirektivet i sin helhet. Vårt andra alternativ är att omförhandla det, så att det frångår principen om obligatorisk insamling av allas kommunikationsdata. Det finns flera olika möjligheter."
Peter Eriksson gör även klart att en rödgrön regering inte kommer att lägga fram någon proposition om datalagring i SvD, och säger till DN att regeringen ska begära att direktivet rivs upp i EU. Även Vänsterpartiet har nu sagt att de vill stoppa en implementering.
Centerpartiet pratar nu om att fördröja det. Det rör på sig helt enkelt.
Personligen är jag väldigt glad att Miljöpartiet är tydliga och visar att denna fråga är viktig. Och att Miljöpartiet har en tydlig plan för hur direktivet ska stoppas.
Fler: Christian Valtersson, Max Andersson, Tomas Melin, Jakob Lundgren, Mark Klamberg, Mattias Bjärnemalm, Benjamin Juhlin, Jakop Dalunde,
Kategorier: Bloggar
Miljöpartiet talar klarspråk om datalagringen
Tomas Melin - 3. mars 2010 - 22:18
Idag så kom äntligen tydligheten i Miljöpartiets hållning i datalagringsfrågan. På SVT Debatt presenterar partiets ledande företrädare hur vi ser på datalagring och, kanske framför allt, vad vi tänker göra åt det.
Tidigare utspel i frågan har varit otydliga och ibland till synes motstående. Vi har lagt för stor vikt vid att EU-direktiv faktiskt måste införas så länge de inte upphävs, och missat att peka på vad vi faktiskt kan göra för att stoppa lagen innan det går så långt som implementering.
För min del är det dock ingen kursändring, som påstås från flera håll. Den som kan något om partiet kan inte rimligtvis ha tvekat på vad som är partilinjen, frågan har hela tiden gällt hur vi hanterar partilinjen och framför allt hur vi kommunicerar den utåt. Mitt förra inlägg i frågan hette “Miljöpartiet leder motståndet mot datalagringen“. Hade det inte blivit så långt hade jag döpt detta inlägg till “Miljöpartiet fortsätter leda motståndet mot datalagringen, och talar nu också om det för väljarna”.
DN menar att utspelet kommer med anledning av den tyska författningsdomstolens beslut häromdagen att ogiltigförklara den tyska implementeringen av datalagringsdirektivet. Vänner av tv-serien “Vita Huset” känner logiken, eller brist därav, som “Post hoc, ergo propter hoc”. Det är ett logiskt felslut; samtidighet ger inte nödvändigtvis kausalitet. Trycket har funnits internt, och det är detta som fällt avgörandet.
Andra bloggar om: politik, samhälle, datalagringsdirektivet, trafikdatalagring, miljöpartiet, bodströmssamhället
Pingat till intressant.se
Fler: Christian Valtersson, Max Andersson, Maria Ferm, Jakob Lundgren, Mark Klamberg, Mattias Bjärnemalm, Benjamin Juhlin
Kategorier: Bloggar
"Så stoppar vi datalagringen"
Christian Valtersson - 3. mars 2010 - 17:14
Idag skriver sex stycken miljöpartister, däribland Peter Eriksson, Maria Ferm och Max Andersson, om hur vi ska gå vidare i arbetet för att stoppa datalagringsdirektivet. Ett införande av datalagringsdirektivet skulle göra att all datatrafik och alla telefonsamtal sparades och lagrades i sex månader. Ett värre intrång i den personliga integriteten än FRA-lagen.
Partiet har varit alldeles för otydliga i frågan om datalagringsdirektivet. Inte minst just därför är dagens debattartikel väldigt välkommen.
Källor: DN, SVT Debatt
Även: Max Andersson, Mattias Bjärnemalm och Mark Klamberg
Kategorier: Bloggar
Fortsatt historiskt höga nivåer
Christian Valtersson - 3. mars 2010 - 2:00
I United Minds som kom igår fick de Gröna 13,1%, vilket beskrivs som "historiskt höga nivåer".
Samtidigt ramlar Centerpartiet ner under fyraprocentsspärren. Uppenbarligen är det ingen bra strategi att köpa kolkraft i Tyskland, motverka vindkraften på hemmaplan, tillåtit en galen vargjakt och som ordförandeland i EU haft stort ansvar i fiaskot vid klimattoppmötet i Köpenhamn.
Källor: Aftonbladet och Politikerbloggen
Även: Alf Norberg, Annarkia, Micke Larsson, Katarina Nyberg Finn, Maria Byström och Peter Larsson
Kategorier: Bloggar
En politiker jag verkligen inte förstår mig på
Christian Valtersson - 1. mars 2010 - 13:00
Ibland är det här med blockgränser uppenbart begränsande. En av de politiker bland riksdagspartierna jag har svårast för är nämligen en socialdemokrat.
Nalin Pekgul, ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet, är rojalist. Hon gick nyligen ut och krävde att socialdemokraterna ska slopa republikfrågan ur partiprogrammet, något som bland annat fick ledande socialdemokrater att gå ur kvinnoförbundet. För det första är det här poänglöst eftersom att republik inte drivits aktivt av socialdemokratin sedan typ 20-talet. För det andra är det ren idioti att liksom Pekgul tycka monarkin blir en feministisk symbol bara för att vi får en kvinnlig regent. Tvärtom är monarkin just själva symbolen för patriarkatet.
Monarkin är idag liksom flaggan och nationalsången kvarlevor från en förgången tid och bör avskaffas. De är symboler för nationalstaten som genom sin institution bevarar och rättfärdigar nationalistiska och patriotiska strömningar. Vi bygger vår identitet som svenskar delvis utifrån dessa symboler som i alla fall för mig saknar värde. Konstruktionen av nationalstaten Sverige försvårar för människor som inte redan inkluderats i den imaginära nationalstatsgemenskapen att behandlas på lika villkor.
Ofta framförs argumentet att kungahuset är bra PR för Sverige. Men ärligt talat, hur bra PR kan det vara att utåt visa upp att Sverige är ett land med en så gammalmodig institution som kungahuset? Vore det inte bättre att visa upp en bild av ett rakt igenom demokratiskt samhälle?
Monarkin är därför, tvärtom vad Pekgul verkar tro, en symbol för ålderdomliga hierarkier där patriarkatet kanske är det främsta. Monarkin är en kvarleva från en föråldrad demokrati- och samhällssyn som inte borde höra hemma i det här årtusendet.
Nalin Pekgul har också hårdlanserat sig som motståndare mot slöja och Niqab och har uttalat att hon "vill se ett rödgrönt slöjförbud" (i en DN-artikel som tyvärr inte finns på nätet). Jag tycker det vore vansinnigt om politiker började lagstifta om hur människor får klä sig. Det är uppenbart att det just i kontexten av att Niqabbärande kvinnor råkar vara muslimer som den starka reaktionen mot niqab kommit. Eller för att citera en helt annan socialdemokrat, nämligen Nima Gholam Ali Pour;
"Om det finns kvinnor med niqab som blir förtryckta så bekämpar man detta precis som man bekämpar alla andra former av kvinnoförtryck. Socialtjänsten och kvinnojourer kan hjälpa mycket mer än ett förbud mot niqab eller burka. Varför måste man stigmatisera muslimer och hitta på särskilda lösningar för deras sociala problem? Att börja hitta på särskilda lösningar för vissa grupper av människor är en skrämmande utveckling som påminner om antisemitismen i Europa och den så kallade "judiska frågan". (...)
Dessutom så har man diskuterat hur kvinnor som har niqab ska kunna få arbete. Istället för att tvinga kvinnor med niqab att "normalisera" sig själva så borde man förhindra den diskriminering som drabbar dessa kvinnor när de söker arbete. Vi går åt fel hål om vi ber kvinnor med niqab anpassa sig till arbetsmarknaden genom att byta klädesplagg. Det finns ju många människor med utländsk bakgrund som diskrimineras på arbetsmarknaden. Ska de blondera sig? Nej, det är arbetsplatserna som ska sluta diskriminera."Jag har otroligt svårt både för begränsande relgionsförakt och islamofobi som för unken rojalism. Något som gör mig mörkrädd är att Mona Sahlin i en intervju nämnt Nalin Pekgul som en av de personer hon har allra störst förtroende för. Jag håller tummarna för att snart även socialdemokratin inser att Nalin Pekgul passar bättre i Folkpartiet än som rödgrön politiker.
Kategorier: Bloggar
Gröna Studenter Stockholm
Christian Valtersson - 28. februari 2010 - 23:56
Igår satt jag ordförande på Gröna Studenter Stockholms årsmöte.
Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom, höll ett inledningstal.
Erik Malm och Livija Ginters blev valda till Gröna Studenter Stockholms språkrör.
Kategorier: Bloggar
öppna skolorna för debatt
Maria Ferm - 28. februari 2010 - 11:11
Idag skriver jag och Mats Pertoft (riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson, MP) en debattartikel i Sydsvenskan om att öppna skolorna för politisk debatt:
"I ett öppet demokratiskt samhälle skall det vara möjligt att uttrycka olika åsikter. Grunden för demokrati är att tillåta unkna åsikter, och anmäla sitt ansvar för att bemöta dessa. Tanken och åsikten är alltid fri. Därför måste vi stå upp för åsiktsfriheten i skolan. Och försvara den. Oberoende av om det är främlingsfientliga, rasistiska, odemokratiska organisationer eller Sveriges riksdagspartier som utnyttjar åsiktsfriheten."
Kategorier: Bloggar
Nära till naturen och kloka ord
Kristin Liljeqvist - 27. februari 2010 - 16:38
Idag har jag haft en helt oplanerad helgdag. Det är mycket sällsynt i mitt liv. Igår eftermiddag fick jag i och för sig ett samtal med en fråga om jag ville vara ordförande på Wikimedias årsmöte (föreningen som bl.a. driver Wikipedia), så helt fri från i förhand planerade aktiviteter var jag förvisso inte. Eftersom vi hade korridorsfest igår så var jag inte jättepigg när klockan ringde klockan 09.00, men det är ändå skönt att komma upp i vettig tid och göra någonting av sin dag. Efter två timmars årsmötesförhandlingar kunde jag knacka den whiteboardpenna som tjänstgjorde som ordförandeklubba i katedern och förklara mötet avslutat. Sedan dess har jag både hunnit promenera, fika och tagit tag i ett sedan länge uppskjutet projekt: Att göra någonting av alla de fina naturbilder från tidningar som hopar sig i en hög på skrivbordet. Mitt rum är redan ganska fullt med möbler och annat som tar upp väggplats, så den yta som återstod var utsidan av dörren. Såhär blev det:
Så nu har jag nära till naturen. Jag läste faktiskt i en tidning häromdagen att personer som tittar på naturscener blir mer sociala, omtänksamma och generösa. Så det bådar gott. Jag tycker i och för sig att de människor som mest går förbi min korridorsdörr redan har gott om dessa egenskaper i och för sig :) På andra sidan dörren har jag några Loesje-vykort, en radda vykort från de Europeiska gröna och en Grön Ungdom-affisch. Många kloka ord blir det. Nu återstår ännu några oplanerade timmar, innan det är dags för nästa årsmöte, denna gång för Grön Ungdom Uppsala. Förra veckan var det Grön Ungdom riks som hade årsmöte. Nästa vecka är det Miljöpartiet i Uppsala län, och sedan rullar det på med Gröna Studenter, Miljöpartiet i Uppsala kommun och så vidare. Den som har varit på flest årsmöten innan den dör vinner!
Nu borde jag kanske ta mig lite tid att läsa några av alla de tidningar som ligger i den växande traven av tidningar-som-nog-är-intressanta-och-läsvärda-eller-åtminstone-bra-för-allmänbildningen. Men mest vill jag nog bara dega lite.
Kategorier: Bloggar
energidebatt i nyhetsmorgon
Maria Ferm - 26. februari 2010 - 11:27
Gårdagens debatt mot Niklas Wykman (MUF) i TV4 Nyhetsmorgon. Debatten skulle handla om miljö och klimat, men reducerades till endast energi tyvärr.
Kategorier: Bloggar
Staden är populär. Förorten är det inte.
Tomas Melin - 25. februari 2010 - 22:39
SVT:s Rapport berättar om att fler och fler ungdomar ratar gymnasieskolorna i sina egna förorter för att studera inne i stan. Inslaget intervjuar Alexandra från Ekerö som pendlar in till Frans Schartau på Södermalm. Hon uppger att hon inte vill gå i skolan på Ekerö för att “inget händer där”. Alexandra föredrar att leva sitt liv, som skoltiden är en stor del av, nära det som händer, affärer och andra människor.
Jag tror inte det här är någon förändring i mentalitet mellan generationerna. Så har det nog alltid varit. Skillnaden har varit att eleverna tidigare inte fått välja i samma utsträckning. Jag själv fick välja en skola i en annan kommun om jag ville, jag tror min årskull var en av de första med detta, men närhetsprincipen gällde fortfarande. Först på senare år har valet varit helt fritt, och då har vi sett att trenden varit att eleverna söker sig inåt staden. Där det händer saker, där det är spännande att vara.
Jag skyller inte på det fria skolvalet. Jag skyller på samhällsbyggnaden. Det är symptomatiskt att det krävdes ett tvingande skolvalssystem för att hålla eleverna kvar i det område där de bor.
Men så har vi ett system där staden aktivt byggt förort, i meningen att planeringen sett annorlunda ut i Hässelby, Vällingby eller för all del i Ekerö, än det har gjort på Södermalm, östra Kungsholmen eller liknande. Där staden byggs komprimerat med affärslokaler, kontor, bostäder och nöjesinrättningar i samma kvarter och i samma hus, byggs förorten med olika hus - ibland stadsdelar - ägnade åt olika saker. Gator som i stadsmiljö blir en del av kvartersstrukturen och skapar liv, byggs i förorten omringade av stora sjok meningslösa gräsmattor, med följd att gatorna blir barriärer snarare än pulsådrar.
Vi bygger aktivt förort, en del med argumenten att det är mer barnvänligt, mindre stressigt, mer grön och lugnare omgivningar. Men när dessa teorier möter verkligheten visar det sig att förortens ungdomar inte vill leva i förorten, de vill leva i staden. Jag tror ingen som växt upp i en förort känner sig förvånad över det. Ett eget tydligt minne är när jag som ganska liten hör min några år äldre syster konstatera att alla hennes kompisar vill flytta från Hässelby så snart de kan.
När vi nu längre inte tvingar kvar eleverna, flyr de helt enkelt. S:t Jacobi gymnasium lades ner redan i början av 2000-talet. Hässelby gymnasium kommer läggas ner inom kort. Skolan levde på ett starkt medieprogram, och när medieprogrammet nu avskaffas i och med den nya skollagen finns få möjligheter att driva skolan vidare.
Att skolan levde kvar tack vare ett framstående medieprogram, dit elever sökte sig från hela Stockholm, är inte oväntat. Det är symptomatiskt att vi i förorten måste skapa enskilda verksamheter som är står ut såpass att de lockar dit människor som inte annars velat åka hit. Det gäller heller inte bara ungdomar. Även affärer, kulturverksamheter eller vad det nu må vara måste vara lite bättre och sticka ut lite mer, för att locka dit folk.
Insikten om att förorten faktiskt inte är uppskattad i sig själv, åtminstone inte av något betydande flertal, är relevant. För det är hela tiden en diskussion, när vi pratar om stadsplaneringen. Röster höjs om att vi måste bevara förorterna som de nu ser ut. Det är ett felslut. Visst ska vi bevara det vi kan bevara, men fokus måste ligga i att Hässelby-Vällingby, liksom säkert Ekerö och andra områden runt om Stockholm, måste utvecklas på sina egna villkor för att människor ska kunna och vilja leva sina liv där. Vi kan inte fortsätta bygga en sovstad som pendlar in till city varje morgon.
Som historiker till utbildningen känner jag ett starkt vurmande för bevarandet. Men i bevarandet ligger utvecklandet, för om inte det som ska bevaras samtidigt görs relevant för de som ska bruka det, kommer det otvivelaktligen att dö ut.
Jag tror att vi även i framtiden kommer ha ett stort utbyte mellan olika stadsdelar i Stockholm, och innerstaden kommer självklart, av rent geografiska skäl, vara navet även i framtiden. Men vi behöver också bygga om staden så att den lever i alla dess delar. Släpp idén stad-förort. Självklart ska hela Stockholms kommun, och stora delar även av andra kommuner, byggas som en storstad.
Andra bloggar om: politik, samhälle, stockholm, stadsplanering, förorten
Pingat till intressant.se
Kategorier: Bloggar
